andreasrydell

USCH! Jag har nu suttit hemma ett antal dagar, helt utan att vara social. Sitter och hoppas på att de ska ringa från universitetet och säga att jag fått en plats. Det spelar ingen större roll vad det är för plats, bara att jag får plugga. Jag borde börja skriva på ett CV och leta fram jobb som kan vara något för mig. Om inte universitetet ringer inom 10-12 dagar så måste jag leta jobb. Visst, jag ser ju det bra i det också: man tjänar ju bra med pengar och kommer kunna göra massor med dem sen. MEN nackdelen är att det sliter på dig och du kanske tappar mycket av det du lärt dig i skolan och inte orkar läsa mer sen. Mattematiken är just en sån grej. Om jag inte pluggar matte så kommer det försvinna och bli svårt att komma ihåg.

Men jag har fortfarande hopp om att komma in. Därför skriver jag inte något CV än och letar inga jobb. Men det är fortfarande tråkigt att sitta hemma och vänta

Jag ska väl börja lite oseröst och bara skriva att de inte ringde från universitetet. DVS jag kom inte in idag, möjligtvis under veckan.

Sen kommer vi till mer seriösa saker.

Har ni någonsin kännt er instängda i er själva? Ibland får jag en kännsla av att jag vill kasta bort all min vänskap till alla, dra härifrån, skaffa ett liv någon annanstans, börja om på nytt, bli den jag vill vara, han som är instängd i mig. Han som kommer ut lite då och då och bekänner vad och vem jag egentligen är. Jag älskar och hatar mig, jag vill förändras, men kan inte, det är något som håller tillbaka mig. Jag kan sätta ett finger på vad det är som håller tillbaka mig, men vågar inte göra något mot det.

Suttit och pratat med en vän nu ett tag, just den här instängda personen kom fram och bekände vem jag egentligen är (vill vara) och det fick henne att fundera över hur jag kommer vara som vuxen. Hon har rätt, jag vet inte vad som kommer hända som vuxen. Hur jag kommer utvecklas, om jag kommer vara "mammas pojke" som jag typ är nu eller om jag kommer släppa ut den jag är.

Kolla bara på förra inlägget. Det är som en annan person har skrivit det. Det skrämmer migsjälv hur jag kan slå över bara sådär ibland.

I see you though the mirror.
I stare at you and you are staring back at me.
There is something threatful in his eyes
Those eyes cant be mine, but they blink as I do
That face cant belong to me, he looks evil and happy
I bend forward and look closer
Suddenly I begin to laugh maniacally
Thats when I realize that the person in the mirror is inside me, trying to get out

Sebbe hittade det lilla roliga budskapet. Det står i högerspalten, på rubrikerna: DÖDA MIG om man läser de första bokstäverna för varje rubrik.

I alla fall. Idag klarade jag körkortstestet. DVS förarprovet. 56 rätt. 52 är godkännt och 65 är max. NU JÄVLAR TAR JAG KÖRKORT! Bara uppkörningen kvar. Jag har massor överskottsenergi just nu verkar det som. Jag skriver mycket till folk och jag är faktiskt riktigt glad idag.

Jag har också insett att jag inte saknar World of Warcraft så mycket. Inte spelat på 2 veckor för att jag inte har pengar att köpa ny tid. Dessutom går man miste om så mycket när man spelar. Instrumentspelande, sport, människor över internet och i verkligheten och massor av bra musik. jag antar att jag slutar spela wow om några månader. Måste bara hjälpa de som är i nöd nu. De behöver tydligen mig. Jag har inget emot wow egentligen, men det är så tidskrävande. Jag gillar personerna online, men att sitta varje dag tar på krafterna och jag verkar må dåligt av det. Jag tror jag blev väldigt depprimerad av att inte ha friheten att göra vad jag vill. Att kunna sitta med bror och pappa och äta och se på film. Det är väldigt skönt att kunna göra det.

Saker man tar för givet är de saker som gör dig lycklig i slutändan.

Igår (dagen efter jag var ute med min bror) skulle jag ut med Sebbe och Oskar. Vi möttes på eftermiddagen vid Burger King. Vi åkte sen hem till mig och började fixa inför kvällen. Det gick lyckat. Vi drack oss fulla och tog taxi in. Väl inne så var vi knappt på något ställe eftersom vi gick ut och sprang omkring på stan och hade roligt ändå. Tog taxi hem och hade lite "serious talk" i mitt rum.

Idag så satte vi igång Guitar Hero (bakfulla) och spelade ett antal timmar tror jag, eftersom jag saknar tidsuppfattning dagen efter. Vid klockan 15 eller 16 satte vi oss på Burger King (igen) och åt lunch. Jag blev sen utskjutsad till Skärblacka av Oskar för att mina kusiner från Västergötland kom hit och hälsade på (de bor hos mormor under vistelsen här). Så jag var där ute ett bra tag. Vi fick dem att börja prata på Östgötska efter några timmar. Väldigt underhållande.

Tillslut så fick jag med mig mormors dragspel hem. Älskar dragspelet. Kommer lägga upp lite bilder imorgon tror jag.

Här. Jag bjuder på en bild på min bror och mig ute på dansgolvet från i Torsdags natt



Uppdaterar med bild på mitt dragspel :



Kommer dessutom inte skriva några nya inlägg förrens någon hittar det dolda meddelandet på sidan. Det är inte svårt egentligen och så fort någon hittar det så kommer jag skriva om det osv. Hitta det fort så jag kan fortsätta skriva om alla motgångar jag kommer möta osv

Igår var jag på "återträff" med gamla klassen. Det blev 9 personer som kom. Det var ändå roligt att se dem och prata om minnen och annat. Här är en bild på klassen



sen på kvällen ville min bror ha med mig ut på fest. Jag tackade ja och han hällde upp drinkar på löpande band. Det blev en rätt lyckad kväll med  lite för mycket alkohol kanske.

Ska försöka lista upp vad jag drack:
2 st 50%/50% Baccardi Razz och Fanta
1 st 50%/50% baccardi Razz och Sprite
1 Coke float (50% Dooleys och 50% coca cola)

Väl ute:
2 flaskor öl
1 STORT glas öl
1 vanligt glas öl

blir det typ repris idag kanske?

Idag kom beskeden om intagningen, dvs 2a intagningsbeskedet. Jag kom betydligt närmare mitt mål, men snavade precis innan mållinjen. 9e reserv på Civilingenjör - Datateknik. Visst, jag hamnade också 5e reserv på Högskoleingenjör - Datateknik. Men jag vill ändå in på Civilingenjörsutbildningen.

Jag är egentligen officiellt arbetslös nu, eftersom jag inte fick någon plats direkt. Och jag har 400 kr att leva på. Om 10 dagar kommer ett brev där jag ska betala de sista pengarna jag har till ett företag som heter "3". Mobilen är dyr att ha, men en underbar mobil. Så om 10 dagar kan jag vara utan jobb och bankrutt. Vilken ljus framtid man har framför sig om man inte kan ha lite tur och komma in på universitetet.

måste typ citera Memento nu: "Okay, what's going on here? I must be chasing this guy... no, he's chasing me!"

Det där är så jag känner nu. Det känns som om den där killen är ödet. Att jag trodde jag jagade mitt öde och att det skulle gå bra. Men sen inser man: Ödet jagar dig,och det kanske inte är så bra som du hoppades på.

om ni inte sett memento. Se den. Eller så har ni scenen här, så förstår ni bättre:

Nu har sommaren gått så långt att alla dagar börjar likna varandra. Man vaknar vid samma tid. Gör samma morgonprocedur för att göra sig i ordning. Sen inser man att man inte vet vad man ska göra under dagen. Du blir uttråkad och har absolut inget att göra. Dessutom blir det värre av att jag bor i  Linköping och inga vänner bor i närheten. Busskortet tog slut den 27e Juli, så jag kan inte sitta och åka in till Norrköping när jag vill. Pappa och syster åkte till Tallin idag. Så nu finns det ännu mindre att göra.

Gah. Jag blir depprimerad av att inte ha någonting att göra. Save me from my loneliness. Det roligaste jag kan göra nu är att lägga upp några nya bilder jag fick från syster. De är från min student






Nemanja, Petter, Jag, Sebbe och Oskar

Jaha. Då var det måndag igen. Börjat få lite panik över Körskolan. Behöver fixa det sista provet. Men det är så sjuka frågor. Sen är det repetitionen jag måste klara. Det måste vara klart den här veckan.

Jag vet inte vad jag ska göra i veckan, mer än att plugga och göra lite prov fram till onsdag. Efter det så är pappa i tallin och jag har förhoppningsvis hela huset för mig själv.

Idag var jag på stan i Linköping. Köpte ett par nya skor eftersom de jag har är väldigt slitna nu.

Här är en bild på dem


Sen skulle jag vilja att folk som faktiskt läser min blogg och kommenterar vågar stå för vad de skriver och skriver sitt namn. Om ni har något emot mig bör ni inte läsa min blogg. Och om ni tänker klanka ner på mig, STÅ FÖR DET och var inte ynkryggar som gömmer er bakom datorskärmar och anonymitet. kom fram och säg det till mig istället och DISKUTERA med mig istället. Om ni nu tycker att mina dikter är dåliga, på vilket sätt. MOTIVERA VARFÖR! Du kan inte säga: den är dålig! utan att ge svar på varför.

Om ni var ute efter att reta upp mig så har ni misslyckats. Det var barnsligt gjort och jag hoppas att om ni tänker fortsätta försöka reta upp mig så kommer ni lämna namn eller annat sätt att få tag på er så jag kan prata med er istället. Ingen ide att fortsätta dumma er över bloggen anonymt

Anyhow. I saw your IP was from England, so I will take it in english aswell:

Those who read my blogg and dare to comment it. You should stand up for what you say and give a name or something. If you have something against me, then you shouldnt read my blogg. And since you're english, what the heck are you doing in a swedish blogg? If you want to be mean to me, STAND UP FOR WHAT YOU SAY and dont be a coward and hide behind your computer screens and writing anonymous. Tell it to my face instead and discuss with me instead. If you think my poems are bad, then tell me WHY! MOTIVATE WHY! You cant just come and say its bad without a reason.

And if you wanted me to get angry, you failed. YOU LOSE, GOOD DAY SIR! It was childish and if you are thinking of continueing to try to annoy me, leave a name or anything else, so I can talk to you instead. No idea to continue to write on the blogg anonymous, cause your IP is loged.

I gently pick up the knife from the kitchen drawer.
Slowly I step into the hot water in the bath tub.
I stare into the white tiles on the wall
and I wonder how they look like if they were red.
With a quick snap, I cut my left wrist open
I smear the blood over the tiles and laugh to myself
More blood, I think to myself as I put the knife to my throat
I wake up screaming, all sweaty
When I sought comfort by my love, you were not there
The bed was made and you had not sleept by me tonight
The light from the bathroom was stil lit at this late hour
I slowly opened the door and expected you to sit there smiling
The sorrow I felt when I saw the white tiles with the blood on them
It was not I who had laughed and cut myself, it was you