andreasrydell

Det känns som om många vänder sig till mig när de har problem. Att jag ska agera som någon mellanhand eller någon att avreagera sig på. Jag vet inte om folk gör det medvetet eller inte, men det börjar bli för mycket nu. Jag känner mig ensam i slutet av dagen. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om något saknas och att jag kan implodera pga tomheten i mig.

Just när man tänkte att du skulle slippa stress för någon månad så överöses du med mer saker. Jag tänkte att det skulle vara lugnt att ta körkortet. Läraren bokade in mig på Teori och uppkörning 12e augusti och den 5e september. Det känns lite stressande att veta att du ska vara klar till dess.

Så mycket just nu... Oroar mig för universitetet, körkortet, spelandet, medeltidsveckan som närmar sig och annat som ska fixas.

Verkar som om jag behöver någon att kunna prata med och jag vet vilka personer som jag skulle kunna prata med, men att jag inte kan/vill prata med dessa. (ta inte illa upp Sebbe och Nemanja, för jag antar att ni kikar in här lite då och då). Vet inte, men det känns som om jag inte vill prata ut med en kille, men jag vet inte varför. Det ska inte spela någon roll. Jag vet inte om det är för att de känner mig så väl eller att jag inte vill dela med mig av migsjälv till dem.

Ska nog försöka meditera innan jag lägger mig ikväll. Kommer behövas. Försökt att meditera den senaste veckan utan framgång, störande ljud, eller för mycket i skallen.

Där har vi det, nu är det ur mig