andreasrydell

Idag vaknade jag upp av att mobilen ringde, trodde först att det var larm, men sen insåg jag att det var någon som försökte prata med mig. Mamma ville tydligen att jag skulle kolla lite grejer på internet åt henne.

Annars har jag inte gjort mycket. Torkat upp kattspya, packat ihop de få grejer jag hade hos mamma och gick därifrån. Åkte hem till Linköping och kände tomheten komma tillbaka. Tror att det är för att jag inte känner några i Linköping. Känns ödligt här.

Känns som om jag inte vill prata med pappa och bror, känns som om de inte förstår mig. Det är lustigt. De personerna som känner en minst är ens familj. Tänk på det. Dina vänner vet hur du skulle reagera på saker och ting, de vet vad du tycker om och vad du vill göra. Men vad vet familjen. Möjligtvis vad för mat du tycker om och möjligtvis vad du gör i huset. Men inte vad du gör utanför huset, vilka intressen du har utöver de ytliga grejerna som datorer, sportande osv.

Ska nog läsa ut 3e boken i Eragon Serien, Brisingr. Sen börja på antingen boken jag fick av min klassledare när vi slutade, "Världens största fiaskon" eller Twilightböckerna.