varför?
Varför ska livet vara så svårt? Jag känner mer och mer hur hoppet börjar sina. Varför är känslor så svårt att förmedla och förstå? Om jag ändå visste dina känslor för mig, så jag inte behövde vara rädd för mina egna. Det här kommer sluta illa tror jag. De här känslorna är de bästa och svåraste jag känt. Hoppas bara inte någon läser det här. Jag både vill och vill inte att någon ska läsa det. Om någon läser det så kan det ju hjälpa, men det kan också bli så fel om fel person läser det. Jag känner mig patetisk och rädd.
Men jag döljer det så bra, låter känslorna byggas upp till
de rinner över. Är det ett rop på hjälp? kanske, jag vet inte. Hur ska jag göra för att klara mig? Jag skulle ge upp allt för 3 små ord. Allt!
Kommentarer
Trackback